Fredag 4 september 2020
Så fick jag känna mig som lärare en stund igen, när jag hjälpte en kollega att rätta undan några läsprov. Prov som jag själv satte samman för ett par år sedan. Det är viktigt att eleverna får klart för sig vilken nivå som krävs för olika betyg när de startar en ny kurs, vilket inte alltid är så enkelt att förmedla. Därför har jag plockat texter och frågor ur äldre nationella prov som eleverna får göra tidigt i kursen för att få känna lite på vilken nivå som krävs när kursen är slut. I det här fallet handlar det om den första kursen i Svenska som andraspråk på gymnasienivå, vilket innebär att texterna är väldigt krävande. Det är samma texter som elever med svenska som modersmål läser. Som förväntat blev det en lite blandad kompott med dagens resultat. Men eleverna ska ju inte ha betyg förrän i december, så det finns tid att studera fram till dess. Hur som helst var det riktigt roligt att sitta och rätta prov igen. Det enda bekymret är att nacken och fingrarna inte är så flinka, så jag är lite valhänt där jag sitter och bläddrar och skriver bland provpapperen.
Bortsett från valhäntheten saknar jag förstås min röst och stunderna av samtal i klassrummet. Om man väljer att bli lärare är det vanligt att man gillar att prata inför människor och att leda samtal och diskussioner, vilket åtminstone jag gör. Min självbild som yrkesperson är att gå klädd i jeans, svarta lågskor, skjorta och kavaj medan jag skjuter min bokvagn med pärmar och mappar framför mig med vänsterhanden samt balanserar en mugg kaffe i högerhanden, där jag glider fram längs korridoren. Väl framme i klassrummet gäller det att få vagnen över tröskeln utan att kaffet skvimplar över. Sedan kollar jag närvaron, småpratar lite med eleverna samt punktar upp lektionens innehåll på tavlan. Jag försöker alltid variera innehållet och blandar lite mellan ämnets fyra huvuddelar; Tala, skriva, läsa och lyssna. Ett populärt inslag i just Svenska som andraspråk brukar vara grammatik, vilket skiljer sig lite mot modersmålstalande svenska elever, om generaliseringen accepteras. Och det är föralldel inte så konstigt, eftersom man redan har bra koll på grammatiken på sitt modersmål. Jag syftar på att man vet vilken ordföljd man har och hur man böjer orden i olika sammanhang. På ett nytt språk vill man ha regler att hålla sig till, så att man kan förstå när man gör rätt och när man gör fel. Grammatiken blir en trygghet för många elever på så vis. Att ge sig ut på ordförrådets hav är lite mindre regelstyrt och dessutom tidsmässigt krävande. Men ack så viktigt, förstås.
Det finns dock en sak som är såväl görbar som görbra, en fredag som denna. Man kan konstruera små musiktävlingar, koppla upp sig på nätet mot några goa vänner, tävla, umgås och skjuta in lite rödvin i peggen och känna sig lite levande igen. Vilket är precis vad som kommer att hända denna afton!
