Onsdag 4 november 2020
När mörkret faller på novembereftermiddagen kan det vara lite svårt att hitta glädjeämnen i livet, särskilt när man inte kan njuta av bordets fröjder. Familjen äter tacos och mumsar på tacochips. Det låter gott, men jag undviker att titta för mycket på det dukade bordet. Själv är det snart dags för dagens tredje vällingportion att droppa in i magen. När juletid närmar sig är det så mycket som kretsar kring just god mat och dryck. Inte bara själva ätandet, utan även proceduren att tillaga det hela. Lussekatter, pepparkakor, brödbak, skinka och Janssons frestelse. Och lite varm glögg därtill. Även inhandlingen har jag alltid älskat. Att knalla omkring i affären och välja ut en lagom stor skinka och bestämma sig för vilken senap som ska få äran att fira jul med oss, är också en del av jultraditionen. Tidigare köpte jag alltid en back med 33-centiliters julmust och ställde i köket i början av december. Så kunde jag ta mig en must när jag gick hemma och pysslade och känna julsmaken och få den rätta stämningen. Sedan tog de bort den förpackningen ur sortimentet i butikerna och det enda som återstod var plastflaskor. Dyrare eller större. Och så dog traditionen också. Runt jul har man väl rätt att vara konservativ, tänker jag.
Hur som helst blir det lite tomt i livet när man stryker mat och dryck ur tillvaron. Som tur är har jag kunnat roa mig med timslånga sändningar från valet i USA. Nu hoppas jag bara på en god upplösning och lite ordning och reda på den posten igen.Sittande president får F i ordning och uppförande.
Här hemma är det lite oro i lägret då en av våra katter, Doris, har varit borta i ett par dygn. Det är inte likt henne, eftersom hon är en riktig hemmaflicka som oftast ligger i sitt torn i hallen och spanar ut i trädgården. Visserligen har vi haft katter förr som har tagit långpromenader, men då har det varit på sommaren och inte i novembermörkret. Således lystrar vi alla till när det slår i kattluckan, men hittills är det bara killarna som har kommit och gått.
Mer positivt är det då att min ramp till entrén har monterats idag. Så nu kan jag ta rullatorn och gå ut och hämta posten alldeles själv. Åtminstone så länge benen bär mig så långt. Fast min permobil lär komma vilken dag som helst nu, så då löser jag uppgiften ändå. Så länge handen orkar styra joysticken.
