ALS - livet och politiken

Ibland vet jag inte om det är jag som har blivit försvagad på grund av sjukdomen, eller om saker och ting bara är tröga och krångliga. I eftermiddags skulle jag byta sågblad i sticksågen. Att ta ut det gamla bladet gick bra, men att sedan trycka in det nya och vinkla det på plats var fullständigt omöjligt. Jaha, tänkte jag. Det var det det. Nu kan jag inte byta sågblad längre. Men så tänkte jag att jag får prova med att gammalt sågblad istället, för att se om det var någon skillnad. Och vips, så var saken ordnad. Således är jag i varje fall fortfarande kapabel att montera begagnade sågblad i sticksågar. När jag sedan kom in lyckades jag skruva av ett trögt lock som min hustru inte fick loss. Det är alltid något att glädjas över.

När jag nu sannolikt inte har så lång tid kvar att leva, har jag ibland funderat på om jag skulle förändra mina invanda gamla mönster om ett under hade skett och jag blev frisk? Eller skulle livet bara tugga på som vanligt? Om det sistnämnda vore sanningen har jag inte lika mycket att förlora. Jag menar att om jag inte hade gjort något nytt, hade jag ju redan upplevt allt som jag skulle uppleva igen. Då hade livet bestått av kvantitet mer än av kvalitet. Men hur det hade blivit är ju bara en tankelek. Jag hade förmodligen fortsatt att laga mat, fixa med huset, semestra med familjen, träffa goda vänner och försöka njuta av livet i största allmänhet, vilket jag förstås gärna hade fortsatt med.

Idag blev det i varje fall en del husfixande igen. Nu är det lilla trädäcket nästan färdigt. Det återstår att göra en liten sarg på kortsidorna och en liten list. Men tillräckligt färdigt för en liten provsittning blev det ändå. Och den lilla sittningen var tämligen välbehövlig, ska sägas