Lördag 16 maj 2020
En inte helt fysiskt aktiv majlördag drar sig nu mot eftermiddag. Dagens arbetsinsats har begränsat sig till att flytta husvagnen tio meter i sidled för att undvika att Saxon kilar fast sig under den. Ytterligare en arbetsinsats kan jag väl i och för sig påstå mig ha genomfört, då jag åkte ner till Ica och inhandlade lite godsaker. I normala fall innebär inte ett besök i affären någon större påfrestning, men nu är det faktiskt jobbigt att hålla uppe huvudet när jag knallar omkring och handlar. Dessutom börjar sjukdomen bli synlig i och med halskragen. Det blir ju inte bättre av att jag lik förbaskat hänger med huvudet, kragen till trots. Så det jag ser av butiken är stengolvet och varorna på nedersta hyllan. Det är inget vidare, men jag får försöka att bära min sjukdom så rakryggat det går med mitt dinglande huvud!
Men inhandlingen var nödvändig, eftersom vi idag firar att våra katter, Musse, Simba och Doris fyller två år! De får visserligen fånga sitt eget godis, men det är väl inget fel i att vi passar på att fira med lite glass, grädde och choklad. Man får aldrig försitta möjligheten att fira det som firas kan. Det är tillräckligt mycket vardag mellan festligheterna ändå.
Idag läste jag lite på ALS news today om en cellterapi som heter NurOwn, vilken jag har läst om tidigare. Studien är inne i fas 3 och verkar hittills ganska lovande, om man får tro det som publiceras på nätet. Nyheten idag handlade om att det tycks som att behandlingen inte bara skyddar och reparerar skadade nervceller, utan dessutom motverkar inflammationer i hjärnan som påverkar sjukdomens fortskridande. Sedan är det en väldigt lång resa från studie till godkänd behandling, men varje positiv nyhet inom ALS-forskningen gör ändå humöret något bättre. Dessutom ökar det viljan att hålla ut och hålla emot. Kanske nafsar forskningen sjukdomen i hasorna? Kanske inte? Men i väntan på en lösning är det bara att hålla vikten och humöret uppe. Och varför inte med glass, grädde och choklad?
