Torsdag 26 mars 2020
Två nätter på sjukhuset är avklarade. Enkelrum med dusch och toalett, höj- och sänkbar säng, roomservice... Det är nästan som på hotell, fast utan välkomstdrink. Jo, jag fick två liter laxerande dryck i förrgår, förstås. Och en utflykt blev det också, men inte till någon spännande historisk plats, utan till en operationssal där läkaren tryckte in slangar i näsan och pinnar i magen. Jag föredrar charterresor...
Allvarligt talat blev det lite knas igår. Den information som jag hade fått innan, handlade om att jag skulle bli rejält däckad, inte sövd, men ändå tillräckligt däckad för att inte uppfatta något. Och sonden genom näsan uppfattade jag att jag inte behövde. Fel på båda punkter. Sonden skulle ner, men när läkaren började mata ner slangen i näsan fick jag tokpanik, viftade och fäktade och satte mig upp. Ja, jag blev hysteriskt rädd. Därmed kontaktades narkosen i alla fall och som tur var kunde de hjälpa till. Om de hade haft fullt fanns risken att allt hade fått skjutas upp, vilket inte hade varit någon bra idé! Men efter lite droger gick det att uthärda, men det var inte roligt.
Efteråt drabbades jag av våldsamma magsmärtor, efteresom magsyra hade runnit ut i buken. Den smärtan gick inte att hantera, så det fick bli riktigt starka smärtstillande preparat. Sedan ägnade jag resten av onsdagen till att försöka hitta en acceptabel ställning i sängen. Stundtals sov jag, stundtals fick jag kämpa mot smärtan. Med hjälp av ytterligare påfyllning av starka grejer lyckades jag sova hela natten, med avbrott för att jag fick antibiotika och kollades lite avseende temperatur, blodtryck och syresättning. Och feber hade jag.
idag har jag suttit uppe, fått välling i slangen och spenatsoppa i tallriken. Jag föredrar fortfarande en charterresa till någon grekisk ö, måste jag erkänna! Nu fortsätter sjukhusvistelsen med väntan på att allt ska stabilisera sig. Jag lär tillbringa helgen här, i varje fall...
