ALS - livet och politiken

En blogg om att leva med ALS - men också om livet, samhället och vår omvärld

Onsdag 18 mars 2020

Publicerad 2020-03-18 09:41:27 i personligt,

Denna onsdagsmorgon började med ett riktigt tråkigt och tungt arbete. Jag skickade in avsägelser från de flesta av mina politiska förtroendeuppdrag, vilka således behandlas på fullmäktigesammanträdet i början av april. Det är så tungt när sjukdomen tvingar mig till åtgärder som jag inte alls vill vidta.

13 april 1984. En tidig morgon åker jag ner till trafiksäkerhetsverket i Mölndal och kör upp för motorcykelkörkort. Jag var 16 år, det var vår och hela det ljuva livet låg framför mig. Jag minns så tydligt hur jag åkte hem, plockade ut min Honda 125 K5 ur garaget och åkte bort till skolan för att visa att jag hade klarat uppkörningen. I samband med mitt motorcykelåkande, kom jag i kontakt med ett par andra killar som brukade hänga på en föreningsgård där Unga Örnar och SSU höll till. Jag blev medlem i SSU denna vår. Sedan dess har politiken varit en del av mig. I ärlighetens namn började intresset gro redan under folkomröstningskampanjen om kärnkraft, där jag som tolvåring var hängiven linje-3:anhängare. Jag hade knappar med ”Atomkraft – Nej tack!” på flera olika språk på min jacka. Det var oerhört spännande att följa, men ack så frustrerande att jag inte fick rösta ännu.

Vårvintern 1985 hamnade min SSU-klubb i ett generationsskifte och den gamla styrelsen ville lägga verksamheten på is. Det ville inte jag, utan lyckades få tag i ytterligare några intresserade killar och tjejer. Jag blev ordförande i vår klubb detta år. Året därpå blev jag ordförande för verksamheten på kommunnivå samt ledamot i Norra Älvsborgs SSU-distrikt. Senare på hösten blev jag ersättare i Bygg- och miljönämnden i vår kommun. Då var jag arton år och lämnade därmed över ordförandeklubban i vår SSU-klubb till en fjortonåring, som i dagsläget är vice ordförande för en av nämnderna i vår kommun. Min ambition är inte att sitta här och skriva mitt politiska CV, men när man har hållit på med en verksamhet under många år så ger det ena det andra och helt plötsligt öppnas dörren till mer ansvarsfulla och utmanande uppgifter. Förra mandatperioden var jag ordförande i Kultur- och fritidsnämnden. Nu sitter vi i opposition och jag fick möjligheten att bli vice ordförande i kommunfullmäktige.

 

Ett politiskt engagemang bygger i de flesta fall på ohemult mycket ideellt arbete på kvällar och helger under många år. Naturligtvis måste man i grunden vara väldigt intresserad av samhällsfrågor, så visst är det mycket nöje inbyggt. Det vet var och en som har varit engagerad i någon form av föreningsliv, men även att det finns många uppgifter som kanske inte alltid är jätteroliga. Under vissa perioder kan det bli många och långa kvällsmöten, där olika konstellationer pratar om samma fråga. Och visst har jag ibland blivit trött på partikamrater, eller motståndare, som ältar samma sak igen och igen och igen. Men i grunden är det så roligt att tillsammans arbeta för ett gemensamt mål. Därför känns det så oerhört tungt att jag idag var tvungen att släppa de flesta av mina uppdrag. Jag kan ju inte prata längre, så det fanns inget alternativ! Men 36 år är lång tid och det skär i hjärtat!

När det gäller lärarjobbet, är det naturligtvis på ungefär samma sätt bortsett från att det handlar om ett aktivt yrkesval, en inkomst, en födkrok. Självklart är jag intresserad av det svenska språket och av skrivande och läsande. Det finns mängder av spännande uppgifter att sätta i händerna på eleverna. Möjligheten att bli lärare kostade mig sex och ett halvt års studier i vuxen ålder, massor av tid och ekonomiska bortprioriteringar. Men det var också både roligt, utmanande och tidvis skittråkigt. Men en anställning och ett fritidsintresse skiljer sig ändå åt på så sätt att fritidsintresset äger man själv rådigheten över. Man kan släppa det, om man skulle tröttna.

Men jag har inte tröttnat. Inte på mitt jobb och inte på politiken. Jag har definitivt inte heller tröttnat på livet! Min poäng med dagens bloggande är att visa ytterligare exempel på hur den här förbannade sjukdomen äter sig in och förstör precis allting i livet. Alla dessa tusentals timmar av slit, pulveriseras, hånas och skändas av ALS. Allt tar den ifrån mig! Allt! J-vla sjukdom!

Kommentarer

Postat av: Monica

Publicerad 2020-03-18 09:50:57

Ja Stefan blir ledsen när jag läser att livet tas ifrån dig när du har halva kvar och mycket att ge önskar jag kunde trolla 🥰

Svar: Det önskar jag också. Du får försöka skicka lite formler och besvärjelser genom köksfönstret och se om det hjälper;-)
Stefan Hagman

Postat av: Mahlin

Publicerad 2020-03-18 11:02:53

Du har gjort avtryck. Ta med dig det!

Svar: Tack!
Stefan Hagman

Postat av: Gunilla

Publicerad 2020-03-18 11:06:07

FUCK ALS!!! Nu blir det en kamp med FIGHT ALS, vad annat kan man göra...
Det är så ledsamt att allt tas ifrån dig men vad tacksam jag är att du har din blogg och delar med dig av ditt liv! Mycket känner jag igen, lika mycket har jag säkert glömt eller aldrig hört tidigare...
Sitter här med fjortonåringen från SSU som numera snart är 50 ;)...
Heja dig lillebror <3

Svar: Det är fantastiskt att du tar fighten! Jag gör så gott jag kan på min kant...
Stefan Hagman

Postat av: Elisabet Laurell

Publicerad 2020-03-18 14:02:13

Du skriver så fantastiskt bra, engagerat och medryckande. Du har mycket att ge och berikar livet för andra trots eller pga din sjukdom. Vi hade aldrig fått ta del av detta om du inte fått ALS. Jag hade inte fått del av detta som berikar mitt liv och hjälper mig att göra ett bra jobb. Eller om inte din pappa en kort tid bott på samma boende som min mamma. Så fina människor. Så mycket tillfälligheter. Fortfarande blir jag alldeles varm när hag tänker på hur stolt och lycklig Göte såg ut när vi pratade om dig. Så stort tack för att du delar med dig på detta sätt och gör alla våra liv lite bättre.

Postat av: Elisabet Laurell

Publicerad 2020-03-18 14:02:14

Du skriver så fantastiskt bra, engagerat och medryckande. Du har mycket att ge och berikar livet för andra trots eller pga din sjukdom. Vi hade aldrig fått ta del av detta om du inte fått ALS. Jag hade inte fått del av detta som berikar mitt liv och hjälper mig att göra ett bra jobb. Eller om inte din pappa en kort tid bott på samma boende som min mamma. Så fina människor. Så mycket tillfälligheter. Fortfarande blir jag alldeles varm när hag tänker på hur stolt och lycklig Göte såg ut när vi pratade om dig. Så stort tack för att du delar med dig på detta sätt och gör alla våra liv lite bättre.

Svar: Så roligt att höra att mina texter ger någonting positivt till er som läser. Det gör att min sjukdom blir något mindre meningslös, även om jag förstås helst hade saknat den här anledningen att blogga.
Stefan Hagman

Postat av: Christina Säihke

Publicerad 2020-03-18 18:13:22

Bästa Stefan! Så väl jag känner igen mig i anledningen till engagemang o hur den"grå" vardagen kan se ut för oss som gillar politik. Jag är så lessen för att du inte själv fick välja att avsluta dina uppdrag utan din ALS gjorde det. För mig som träffade den unga SSU-Stefan är jag så glad att 🌹 tog vara p din glöd o kunskap. Kram Kicki

Svar: Jo, jag hade gärna suttit i fullmäktiges presidier i ett par mandatperioder. Det är en väldigt trevligt och hedrande uppdrag. Men jag får väl försöka glädja mig åt alla spännande uppdrag jag har haft. Och ett par uppdrag behåller jag så länge jag kan...
Stefan Hagman

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stefan Hagman

Jag är tvåbarnsfar, lärare och fritidspolitiker som har drabbats av ALS. I min blogg kan du följa min kamp mot sjukdomen, men även läsa några anekdoter från livet samt reflektioner om vad som händer i samhället.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela