Lördag 14 mars 2020
Vilken härlig dag! Solen skiner, lördagsfrukost med melodikrysset är avklarat och jag har sovit en hel natt i min säng, efter fyra nätter sittandes i soffan. Vad mer kan man rimligen begära av livet? Melodikrysset har hållit på sedan 1965 och är således äldre än vad jag är, vilket innebär att jag har såväl en barn- som vuxenrelation till programmet. Som barn är det väl egentligen signaturmelodin jag känner igen, vilken jag förknippar med bilåkande. Mina föräldrar löste, så vitt jag vet, aldrig krysset. Däremot var vi ofta ute och gjorde ärenden på lördagsförmiddagar, så mitt tidigaste minne av krysset är när jag sitter i baksätet på vår gamla beigea Ford Taunus 17M och lutar mig mot framsätena för att se lite bättre. Det var ju på den tiden man fick åka i baksätet utan bälte, ni vet. Vi passerade precis Torstens bondgård, som låg på vår gata och var förmodligen på väg mot Backaplan på Hisingen för att storhandla på EPA stormarknad, som sedan blev Bra stormarknad och därefter B&W. Idag tror jag att det är Coop. Om vi nu släpper ämnet ”backaplansbutiker vi minns”, så gillade jag alltid att vara på stormarknader på lördagar, eftersom man ofta fick provsmaka något gott. Köttbullar, till exempel. Serverade i pyttesmå plasttallrikar som man fick plats med i ena handen. Om jag sedan hade riktig tur, kände mina föräldrar inte för att laga mat när vi var på väg hemåt. När detta inträffade hände det att vi stannade till vid gatuköket i Bohus och åt korv och mos. Då fick jag sitta där fram i bilen, emellan mina föräldrar och äta. Exakt hur mysigt som helst! Sedan hade gatuköket i Bohus ett extremt gott potatismos, ska sägas. Om jag inte är helt felunderrättad, startades gatuköket av en man som tidigare hade jobbat på gatuköket på Heden i Göteborg. Och det gatuköket var vida omtalat för sitt goda mos. Kanske hade ett litet recept glidit med i flytten? Vad vet jag? Hur som helst, var moset riktigt gott! Gôtt mos, helt enkelt!
Så småningom breddades som bekant utbudet av snabbmat. Någon gång i slutet av 70-talet öppnades den första pizzerian i vår kommun, några kilometer från vårt hem. Det var exotiskt! Jag minns särskilt 80-talsrelationen till vitlök. Om man, mot förmodan, vågade sig på en pizza med vitlök fick detta enbart ske på fredagar. Skulle man mumsa i sig vitlök en lördag, fanns risken att doften hängde kvar i andedräkten till måndagens skolstart. Och inte kunde man gå omkring på skolan och dofta vitlök inte. Men en sak som jag har tänkt på, som är lite pizzarelaterat, är hur mycket man uppgraderar saker och tings storhet när det har gått en tid. På min hemort hade vi under mina tonår en pizzabagare som hette Pascal. Hans pizzor var gudomliga! Tyckte vi då, i varje fall! Frågan är om det var pizzorna som var så himla goda, eller om det var nyhetens behag och ungdom som smakade bäst? Det kanske är så med ungdomsminnen att dess storhet ökar med kvadraten på antal passerade år? Ett minne som jag är säker på är i varje fall från Kungs pizzeria i Kungälv, dit vi ofta åkte i artonårsåldern. Ibland i varsin bil, eftersom alla ville köra! Pizzorna var fina, men stämningen avmattades något då den pikanta doften av gorgonzola, som kittlade våra näsborrar, visade sig vara servitörens armsvett. Smaklig måltid!
Apropå minnen så ramlade det igår in ett antal foton på min mobil. Det var bilder tagna på en studieresa i Stockholm 1985 och de kom från en kvinna som var ordförande i vår förening på den tiden. Henne har jag inte träffat sedan mitten av 80-talet tror jag, men igår hörde hon av sig med lite roliga bilder. Det är så fantastiskt roligt att höra ifrån människor som har varit en del av mitt liv på olika sätt. Och även från människor som är nya bekantskaper, naturligtvis. Några kommer med konkreta tips och tankar på sådant som kan vara till hjälp i min situation och andra vill visa sin omtanke och medkänsla. Detta är något som jag uppskattar otroligt mycket! Det får mig att känna mig levande och ger mig även hopp. Ibland får jag tips på studier eller någon typ av preparat som kan lindra eller förbättra mitt tillstånd, vilket hjälper mig till nya infallsvinklar. Tack alla, för ert engagemang och er omtanke!
I eftermiddags var jag nere på Ica för att inhandla lite småsaker till kvällens middag. Våra föräldrar kommer upp i afton för lite mat och prat. Då blir jag ånyo påmind om det lilla viruset som knallar omkring här i världen. Hyllorna där toalettpapperet står var så utplockade att jag funderade över om folk har förväxlat viruset med magsjuka? Jag är törhända fullständigt virologiskt tondöv, men jag känner ändå att oron är en aning uppskruvad. Men det kanske är säkrast att hålla sig hemma i alla fall, så man slipper träffa sina farliga medmänniskor? Här sänder jag i varje fall en virusfri lördagshälsning till er alla! Men datavirusfri kan jag inte garantera, förstås!
