Fredag 26 juni 2020
Det finns två känsloyttringar som är svåra att behärska i mitt tillstånd. Skratt och gråt. Anledningen är att båda påverkar andningen, så oavsett vilken känsloyttring som kommer fram är jag alltid rädd för att inte kunna dra ett andetag när luften har pyst ut. Gråten kan jag gärna avvara, men skratta vill jag allt göra några gånger till innan jag hamnar i urnan. Idag roade jag mig med en intervju med Johan Glans och Henrik Dorsin. Och tusan vet om det inte hade varit värt att gå runt hörnet på grund av dessa vansinniga komiker. Tårarna sprutade och jag försökte att hämma mina skrattattacker så gott det gick. Så i min strävan efter att finna meningen med livet kan jag anteckna humor och äkta vänner. Jag är inte helt säker på att listan kommer att bli så mycket längre, men det kanske dyker upp något mer, förutom basala mänskliga behov som jag inte tänker rada upp här. Det är faktiskt en anständig blogg det här.
