ALS - livet och politiken

Så kom den då, våren. Femton grader i skuggan och läge att ställa upp dörrarna på vid gavel och vädra ut vintern. Tänk om vårvindarna kunde vädra ut ALS också, det hade varit bra. Men vårluften är härlig i alla fall. Yngsta dottern och jag tog oss an uppgiften att förbereda husvagnen för den nya säsongen. Madrasser, dynor och kortlekar ligger nu på sin plats i väntan på årets första husvagnstur. Naturligtvis spelade vi lite kort i husvagnen också, för att känna in stämningen lite grann. Våriga sysslor är lite speciella, oavsett om det gäller husvagnar, båtar eller trädgårdar som ska fixas till. För övrigt blev yngsta dotterns rum färdigt idag, så nu är det bara att låta färgen härda ordentligt innan det blir inflyttning igen.

I morgon är det ånyo måndag, vilket inte känns lika mycket för den som är sjukskriven. Det är faktiskt så att jag längtar efter att ha en vardag igen, ett jobb att utföra. Vardagen efter PEG-operationen är mycket enklare. Eftersom jag inte behöver hålla fokus på att få i mig vätska och ej heller behöva känna rädslan när jag sväljer densamma, kan jag koncentrera mig på helt andra saker. Då och då kör jag in några sprutor med vatten och då vet jag att kroppen klarar sig. Innan operationen åt jag väldigt mycket yoghurt för att få i mig vätska på ett enklare sätt. Tyvärr har mejeriprodukter den avigsidan att det är slembildande, vilket ju är ett annat bekymmer jag har eftersom jag inte kan hosta upp saker lika bra längre. Men utan yoghurt, nästan inga bekymmer med det heller. Så nu känns livet tämligen smidigt igen, måste jag säga. Visserligen är det, ställt i relation till min pre-ALS:tid, lite nya funderingar. Jag menar, inte tusan kunde jag för ett år sedan gissa att ett av mina största problem var att dricka vatten och hosta. Då var det andra bekymmer som skapade huvudbry. Den där sömmen i förarsätet på bilen som har gått upp, till exempel. Den störde jag mig mycket på. Då. För ett år sedan. Nu bryr jag mig inte nämnvärt om sömmarna i sätena längre.

Däremot finns det mycket annat att uppskatta här i världen nu. Livet självt, till exempel. Frågan från yngsta dottern om vi ska ta en fika på altanen och spela spel. Självklart ska det fikas! Självklart ska det spelas spel! ALS eller inte, livet måste levas varje dag. Och finns det något bättre sätt att leva livet på än att fika och spela spel med familjen?