ALS - livet och politiken

En blogg om att leva med ALS - men också om livet, samhället och vår omvärld

Onsdag 29 april 2020

Publicerad 2020-04-29 16:42:27 i personligt,

För att ta revansch på gårdagens bedrövliga sinnesstämning försökte jag att agera lite mer vardagsnormalt idag. Således upp i tid, köra barnen till skolan och äta frukost som en normal gubbe. I och med att jag jobbar igen dristade jag mig till att ta på mig lågskorna och kavajen för att bege mig till jobbet. Visserligen jobbar jag primärt hemifrån, men det var ett par dokument som jag gärna ville ha utskrivna. Jag tillhör ju den generationen som fortfarande kan tycka att en papperskopia är trevligare att jobba med. Men det var inte hela sanningen till varför jag åkte till jobbet. Jag ville helt enkelt agera lite normalt och ville verkligen byta om till arbetskläder och gå in på min arbetsplats, Corona till trots. Men eleverna är hemma och så även de flesta kollegorna så en liten stund på kontoret med gott svängrum innebär nog ingen större risk. Däremot kändes det väldigt bra i själen att vara där igen.

Nu stundar en långhelg, vilket inte riktigt har samma innebörd i år som många andra år. I normala fall hade det blivit demonstration på första maj för min del. Det är många som undrar varför vi inom arbetarrörelsen demonstrerar när vi själva har suttit i regeringsställning i så många år. Och det är naturligtvis så att demonstrationen som uttrycksform är enklare att förhålla sig till när man, som i arbetarrörelsens början inte hade anständiga levnadsvillkor och inte heller makten att påverka dem. Demonstrationen blir ju då en visuell styrkedemonstration. Vi är många! Vi kan krångla till det för er om ni inte vill tillmötesgå oss. Typ! Nu är ju demokratin så självklar för alla i vår del av världen, men trots det är det ändå viktigt att stå upp för sina värderingar. Sedan förändras ju förutsättningarna för att attrahera människor att delta i olika typer av politiska möten och i den frågan har jag länge varit självkritisk till hur dagens politiska partier sitter fast i gamla strukturer. Hur lätt är det exempelvis för en yrkesverksam småbarnsförälder att orka och hinna närvara på ett medlemsmöte i en samlingslokal en tisdag kväll?

 

När det gäller första maj är det kanske inte demonstrationståget som är det viktigaste i vår tid. Visserligen är det ganska roligt att gå i tåget på våren ihop med sina vänner. Men den dagen tåget blir kortare än orkestern får demonstrationen omvänd effekt och fyller inte längre sitt syfte. Kanske är det bara i större städer som demonstrationerna alltjämt skickar ut avsedd signal till omgivningen? I vår kommun har vi under flera år kompletterat demonstrationståget med familjeaktiviteter runt mötesplatsen. Det är många som tycker att det är uppskattat och då blir det också mer naturligt för människor att komma fram till någon av oss som är engagerade och prata om ditt och datt, medan barnen hoppar i lite hoppborgar eller busar runt lite i största allmänhet. Och det är just samtalet med medborgarna som är så himla viktigt för alla politiska partier. Om jag inte missminner mig, är det runt 0,7 procent av Sveriges befolkning som har ett politiskt förtroendeuppdrag. Med en så pass grund representation är det desto viktigare att vi som har uppdrag vet vad väljarna vill.

En trend de senaste åren är att även andra partier, utanför arbetarrörelsen, är ute och pratar med människor på första maj. Några av mina partivänner blir provocerade av det. Själv tycker jag att det är ganska naturligt att man utnyttjar den extra lediga dagen. Dessutom förutsätter demokratin att flera aktörer deltar. Första maj kanske utvecklas till demokratins dag på sikt? Vad vet jag? Så länge lär jag väl inte leva, att jag får se om jag siar rätt. Däremot minns jag en första maj under de borgerliga partiernas regeringsperiod för ett tiotal år sedan. Då hade vi vårt torgmöte i den södra delen av vårt torg, medan några andra partier tog plats framför Icabutikens entré. Det hade de gjort även året innan, så vi visste att de skulle stå där även detta år. Så tidigt på morgonen smög jag dit med en gatupratare (en sån där fjädrande skylt som ofta står på trottoarer) med ett kritiskt budskap om den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik. Sedan fick de stå där med vår skylt i förgrunden. Är det första maj, så är det! Men i grunden var det mest ett sätt att retas lite med våra motståndare, med ett uns av allvar och ett uns av glimten i ögat. Även kommunpolitiker kan ha humor;-)

I år blir det dock bara digitala aktiviteter inom politiken på första maj, som på så många andra håll i samhället denna vår. Jag tror faktiskt att vi lär oss att använda tekniken på fler sociala sätt under den här pandemin. Kanske kan det hjälpa de politiska partierna och samhället i övrigt att anordna digitala möten där även småbarnsföräldrar kan delta. Även på en tisdagskväll!

Kommentarer

Postat av: Gunilla

Publicerad 2020-04-29 22:06:45

Gott för dig med en vanlig dag med jobbesök!
Och i kväll var du också en vanlig bror och son 😍❤

Postat av: Kikki

Publicerad 2020-04-30 14:55:54

Sakmar också 1maj-demonstrationen eller 1maj-tåget som vi också säger här uppe i Luleå.
Vi kan trösta oss med de digitala talarna och att coronakrisen gör att S går framåt!
Ha en fin 1 maj!

Svar: Dessutom såg jag att Bo Kaspers ska spela på det digitala första majfirandet. Det blir det ju inte sämre av:-)Ha en fin första maj du med!
Stefan Hagman

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stefan Hagman

Jag är en gift 52-årig tvåbarnsfar, lärare och fritidspolitiker som har drabbats av ALS. I min blogg kan du följa min kamp mot sjukdomen, men även läsa några anekdoter från livet samt reflektioner om vad som händer i samhället.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela