Söndag 3 maj 2020
Nu har jag haft några nätter då det har varit lite svårt att komma till ro när jag har gått och lagt mig. Ni vet hur det kan vara när man liksom har spring i benen och inte riktigt vet vilken sida man ska ligga på. I mitt fall har jag till och med gått upp ibland på nätterna. En natt strosade jag omkring lite i huset, innan jag till slut somnade i soffan. Men natten till igår kunde jag åtminstone hålla mig kvar i min egen säng. Min kvällsliga procedur nu för tiden är att jag lägger mig högt och sedan sänker mig ner när jag har kommit ner i varv, vilket brukar fungera. Men plötsligt var jag tvungen att sätta mig upp och fick sedan ett infall á la Pippi Långstrump. Jag la mig helt enkelt med huvudet vid fotänden på sängen, varpå benen hamnade i uppåtläge, eftersom jag har en förhöjare i den delen av sängen där normalt sett kroppens överdel ska vara. Dock icke så denna kväll. Liggandes med huvudet neråt och fötterna i högläge fick jag plötsligt kramp i högerbenet. Enda sättet att stävja detta tillstånd är att snabbt ställa mig upp. I min iver att komma på fötter glömde jag av hur jag låg, varpå jag lyckades svepa benet över nattygsbordet och välte väckarklockan och en vattenflaska som stod därpå. Så i ett halvliggande läge med vänsterbenet nästan i golvläge och det krampande högerbenet i luften lyckas jag till slut komma upp i stående med ett ben på varsin sida om sängbordet. Krampen hävdes och jag fattade beslutet att trots allt lägga huvudet i den del av sängen där huvuden normalt lägges. Och så somnade jag till slut, tack och lov.
Idag är jag dock vaken och utsövd, vilket passar bra då jag tänkte jobba lite med ett altandäck i miniformat. När vi byggde ut huset för några år sedan blev markarbetena inte färdiga, så på baksidan har vi haft en ojämn grusyta närmast husväggen. Men då kom vi på den goda idén att helt enkelt bygga ett litet trädäck för att förvandla ett fult sår till en funktionell plats, vilket arbete jag nu har påbörjat. Problemet är mest att jag börjar få lite svagare muskler i nacken, vilket blir tröttsamt när jag arbetar med huvudet nerböjt framåt. Att sitta rakt upp, som nu när jag skriver, är för det mesta helt ok. Men sysslor som att tömma diskmaskinen, plocka upp döda musdelar efter katterna eller gräva i trädgården blir påfrestande efter en stund. Således blir det byggnation tillsammans med Helene. Det blir roligt att få göra något framåtsyftande tillsammans. Att bara gå omkring och tänka på de jobbiga saker som väntar runt hörnet är inget kul. Men ett litet altandäck där vi kan sitta och sola oss i sommar känns betydligt trevligare att ägna tankekraften åt.
I morgon är det dock måndag igen och jag påbörjar en ny arbetsvecka. Visserligen bara med två timmars jobb om dagen, men det är inte så illa det. Sedan får jag se om jag kan gå ut och smågreja lite själv med den lilla byggnationen, eftersom Helene jobbar betydligt längre dagar. Men ut och mäta, kapa till, passa in och sedan ta en liten pausvila för nacken borde fungera bra. Först gäller det dock att lyckas passera natten utan försmädliga kramper och benflaxande.
Ha en fortsatt fin söndag!
