Fredag 20 mars 2020
Vårdagjämning! Ett litet steg på vägen mot en ny sommar är således avklarat. Sommardäcken är på plats på tvenne bilar och den ene är till och med tvättad och ser riktigt sommarfräsch ut. Om jag inte missminner mig är det förresten på dagen 40 år sedan min äldsta syster fick sitt körkort. Det var vår redan på den tiden och jag minns så väl hur jag tog vägen om blomsteraffären på väg hem från skolan och köpte en blomma för att gratulera. En toffelblomma blev det. Den krukväxtintresserade tolvåringens självklara val, kan tyckas;-) Hur som helst minns jag att syrran och jag tog en liten biltur med våra föräldrars gröna Volvo 145 årsmodell 1972, till Kungälv och tillbaka. Vi vände en bit in på Romelandavägen, vid en liten sjö. Detta var en milstolpe på vägen att bli vuxen att ens syskon fick köra bil. Således fanns det hopp om att även jag skulle bli stor någon gång. Och det blev jag med åren! Idag har jag till och med blivit ännu större, då jag har gått upp två kilo på en dryg vecka.
Själv fick jag också mitt körkort på våren, den 13 mars 1986, dagen efter min artonårsdag. Och i garaget stod redan min Volvo 142 årsmodell 1973 och väntade troget. Den tidigare ägaren hade monterat in en sportratt. Hur coolt som helst, men nackdelen var att den knappt gick att svänga med när man krypkörde. En gammal trög Volvo, långt före servostyrningens självklara tid, var egentligen inte kompatibel med sportratt. Bilen var inte så sportig i sig, men den var min, jag var ung och jag var oändligt fri! Naturligtvis hängde jag in en doftgran i bilen också. Vårblommor hette den. Den var gul. Hur mycket vårblomsdoft den egentligen utsöndrade vet i sjutton, men det hörde liksom till i min bild av hur man inredde en gammal Volvo. Förebilderna var förmodligen mina äldre systrars killkompisar med sina gamla Amazoner, klädda i velour, extra bromsljus, bakrutejalusi och stora högtalare. Jag monterade aldrig in några bromsljus eller något jalusi, men stora högtalare hade jag. Och ur dessa strömmade Dire Straits, Björn Afzelius och Anders F Rönnblom när jag susade omkring och njöt av min frihet. Det var tider det!
Idag ska min fru och jag susa ut på vägarna en stund, men nu intar jag passagerarsätet för säkerhets skull. Jag är så rädd att sätta något i halsen och inte kunna andas i 110 kilometer i timman. Och min kära hustru är nog inte så road av det heller. Visserligen har det inte hänt när jag har kört bil, men bara risken är illa nog. Men det är inte så dumt att luta sig tillbaka i passagerarsätet heller och agera DJ i stället!
Med detta tillönskar jag er alla en fin vårdag. Glöm inte att njuta av livet!
