ALS - livet och politiken

En blogg om att leva med ALS - men också om livet, samhället och vår omvärld

Fredag 20 mars 2020

Publicerad 2020-03-20 10:50:44 i personligt,

Vårdagjämning! Ett litet steg på vägen mot en ny sommar är således avklarat. Sommardäcken är på plats på tvenne bilar och den ene är till och med tvättad och ser riktigt sommarfräsch ut. Om jag inte missminner mig är det förresten på dagen 40 år sedan min äldsta syster fick sitt körkort. Det var vår redan på den tiden och jag minns så väl hur jag tog vägen om blomsteraffären på väg hem från skolan och köpte en blomma för att gratulera. En toffelblomma blev det. Den krukväxtintresserade tolvåringens självklara val, kan tyckas;-) Hur som helst minns jag att syrran och jag tog en liten biltur med våra föräldrars gröna Volvo 145 årsmodell 1972, till Kungälv och tillbaka. Vi vände en bit in på Romelandavägen, vid en liten sjö. Detta var en milstolpe på vägen att bli vuxen att ens syskon fick köra bil. Således fanns det hopp om att även jag skulle bli stor någon gång. Och det blev jag med åren! Idag har jag till och med blivit ännu större, då jag har gått upp två kilo på en dryg vecka.

Själv fick jag också mitt körkort på våren, den 13 mars 1986, dagen efter min artonårsdag. Och i garaget stod redan min Volvo 142 årsmodell 1973 och väntade troget. Den tidigare ägaren hade monterat in en sportratt. Hur coolt som helst, men nackdelen var att den knappt gick att svänga med när man krypkörde. En gammal trög Volvo, långt före servostyrningens självklara tid, var egentligen inte kompatibel med sportratt. Bilen var inte så sportig i sig, men den var min, jag var ung och jag var oändligt fri! Naturligtvis hängde jag in en doftgran i bilen också. Vårblommor hette den. Den var gul. Hur mycket vårblomsdoft den egentligen utsöndrade vet i sjutton, men det hörde liksom till i min bild av hur man inredde en gammal Volvo. Förebilderna var förmodligen mina äldre systrars killkompisar med sina gamla Amazoner, klädda i velour, extra bromsljus, bakrutejalusi och stora högtalare. Jag monterade aldrig in några bromsljus eller något jalusi, men stora högtalare hade jag. Och ur dessa strömmade Dire Straits, Björn Afzelius och Anders F Rönnblom när jag susade omkring och njöt av min frihet. Det var tider det!

 

Idag ska min fru och jag susa ut på vägarna en stund, men nu intar jag passagerarsätet för säkerhets skull. Jag är så rädd att sätta något i halsen och inte kunna andas i 110 kilometer i timman. Och min kära hustru är nog inte så road av det heller. Visserligen har det inte hänt när jag har kört bil, men bara risken är illa nog. Men det är inte så dumt att luta sig tillbaka i passagerarsätet heller och agera DJ i stället!

Med detta tillönskar jag er alla en fin vårdag. Glöm inte att njuta av livet!

Kommentarer

Postat av: Britt-Marie Hagman

Publicerad 2020-03-20 20:10:44

Gamla bilar, det är roligt det! Min första bil var en svart Renault Dophin årsmodell 63! Den köpte jag av Doris (Svensson) legendarisk popikon från Göteborg! Nu är det bara drickbar svart Renault som återstår! Det är så underbart att läsa dina blogginlägg! Bästa boken jag läst på länge, se till att få den utgiven Stefan. Din otroliga berättarkonst och all den positvism du utstrålar trots det helvete du är mitt i! Idag kom två av våra grannar förbi, de hade fått vår post i sin brevlåda. Inget konstigt med det egentligen, men Tomas har haft ALS i åtminstone 10 år och idag var han ute och promenerade med hustru och hund! Han pratar lite långsamt och armarna hänger inte riktigt med, förövrigt fungerar kroppen över förväntan. När jag säger 10 år tar jag i i överkant, kan vara 15år. Du med ditt dj....a anamma - känns förhoppningsfullt.
Hälsa familjen och en extrakram till Amanda!

Postat av: Gunilla

Publicerad 2020-03-23 08:44:59

Vilket minne du har!! Visst fick jag körkort den 20 mars 1980. Tack för att du återupplivar sånt som jag har glömt, som vad jag gjorde samma dag som jag fick körkortet! På kvällen åkte jag och några vänner till Bergsjön för att retas lite antar jag... De killar som vi umgicks med var helt säkra på att få körkort före mig, för att de var killar. Nu var det så att de fyllde år i april och maj, så självklart skulle jag vara först!
Sen minns jag så väl första gången jag övningskörde på 45:an. Jag och pappa och vår hund Dot åkte mot Trollhättan och i höjd med Älvängen började den då ca 9 år gamla hunden att yla i höjd med Älvängen. För första gången i sitt liv och vi trodde han var nödig. Stannade, tog ut honom och rastade vid vägkanten. Fortsatte köra och han ylade vidare :D! Efter det vanda han sig vid att jag satt vid ratten och det sista yl jag hörde av honom var när jag fått mitt körkort och ensam med honom i bilen körde ut en tur... Han vande sig som sagt och älskade sedan att åka bil även med mig!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stefan Hagman

Jag är tvåbarnsfar, lärare och fritidspolitiker som har drabbats av ALS. I min blogg kan du följa min kamp mot sjukdomen, men även läsa några anekdoter från livet samt reflektioner om vad som händer i samhället.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela