ALS - livet och politiken

En blogg om att leva med ALS - men också om livet, samhället och vår omvärld

Onsdag 3 juni 2020

Publicerad 2020-06-03 18:50:31 i personligt,

Dagen börjar med en ganska trevlig nyhet om ALS-forskningen, nämligen att en av de studier som är ganska långt kommen fortsätter enligt plan trots Covid-19. Studien ska vara färdig i slutet av året, men det återstår förstås att se om resultatet svarar upp mot de förväntningar som finns på den. I sak tror jag inte att det är något som kommer att hinna rädda just mig, men det känns ändå bra att det fortfarande finns forskare som oförtrutet jobbar vidare med lösningen på gåtan om ALS. Det är annars lätt att känna sig bortglömd när hela samhället är uppslukat av pandemin. Ibland orkar jag inte lyssna på nyheter om Covid-19. Det känns sekundärt, även om jag naturligtvis inser vilken stor tragedi pandemin är för de som blir riktigt sjuka. ALS smittar ju inte föralldel, men har än så länge hundra procents dödlighet. Således börjar dagen med ett litet svagt ljus i det annars så kompakta ALS-mörkret.

Ljusare tider är det dock 1996 när jag får för mig att jag ska köpa en ny rolig bil. Det har varit en ganska seg period där inget nytt händer. Jag är snart 28 år och det jag egentligen letar efter är en livskamrat. Men i brist på det kan ju alltid ett bilbyte pigga upp, varför jag sätter igång att storstäda min svarta Volvo 740 och gör den fin inför försäljningen. I normala fall är jag inte särskilt road av bilvård, men vid detta tillfälle tvättar jag faktiskt motorn med avfettningsmedel och tandborste. Hela bilen glänser som en bit svart guld såväl invändigt som utvändigt. För att finansiera det nya bilköpet länsar jag mina sparkonton samt får ett hyggligt lån beviljat från banken. Min budget ligger på 130 000 kronor när jag börjar att åka runt på bilfirmor i göteborgstrakten. Målet är att hitta någon typ av bil som jag aldrig har ägt tidigare. Alltså ingen Volvo. Jag tittar på Jaguar och Mercedes, men även om min budget är ganska hygglig kan jag inte sikta riktigt så högt upptäcker jag.

Hela äventyret slutar med att jag inte hittar någon rolig bil. Istället hittar jag Helene, tackar nej till banklånet, köper syrrans gamla Ford Escort och en mountinbike. Så istället för att låta pengarna flyga iväg på en fånig bil, flyger Helene och jag till Paris och lever livet. Det är en riktigt bra vår det året!

Kommentarer

Postat av: Elisabeth Andersson

Publicerad 2020-06-03 19:15:49

Vilken tur att du hittade den underbara Helen. Jag hade nöjet att lära känna henne när hon gick och läste till undersköterska. Vi gick i samma klass. Hon är en väldigt rar och mysig tjej.
Det är så otroligt sorgligt att ni inte ska få åldras tillsammans. Och att du inte ska få vara en del i dina fina döttrars framtid. Jag läser dina blogginlägg och väntar varje dag på ett nytt inlägg.
Va rädda om varandra och ge Helen en kram från mig. 🤗🥰🤗
Elisabeth Andersson

Svar: Visst har jag haft tur med min livskamrat. Hon har verkligen hjärtat på det rätta stället. Jag ska hälsa henne så gott😊
Stefan Hagman

Postat av: Gunilla

Publicerad 2020-06-03 20:15:00

Klokt väl att välja Helene framför ny bil 😉😘!
Ni två ♥️♥️♥️

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Stefan Hagman

Jag är en gift 52-årig tvåbarnsfar, lärare och fritidspolitiker som har drabbats av ALS. I min blogg kan du följa min kamp mot sjukdomen, men även läsa några anekdoter från livet samt reflektioner om vad som händer i samhället.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela