ALS - livet och politiken

En blogg om att leva med ALS - men också om livet, samhället och vår omvärld

Fredag 24 juli 2020

Publicerad 2020-07-24 17:56:12 i personligt,

Idag är det tydligen ”kusindagen”, så jag börjar dagens blogg med en hälsning till alla kusiner. Speciellt till mina egna;-)

Denna vecka började fint med goda vänner som kom hit i måndags och hjälpte oss att måla en av väggarna på huset. Själv struttade jag omkring lite och försökte komma med glada tillrop, utan större succé förstås. De första åren jag bodde i huset, som mer var en stuga på den tiden, tog jag alltid två veckors semester runt midsommar. Veckan fram till midsommar ägnade jag åt husprojekt av något slag, med målsättningen att det skulle vara fint till min stora midsommarfest. När firandet var över åkte vi iväg på vår årliga kanotsemester i Dalsland med kompisgänget.

 

1993 lyckades jag engagera ett helt gäng till husmålningen, mot att jag bjöd på pizza och öl efter arbetsdagens avslutande. Den sommaren minns jag med glädje. Vid niotiden dök tre av vännerna upp i sina målarkläder. Sedan jobbade vi oss fram, vägg för vägg i fyra dagar. På eftermiddagarna dök fler personer upp efter sina arbetsdagar. Och så kraschade vi i soffan framför Mario Kart till supernintendo som var hyggligt modernt då, men med en så lökig grafik att jag idag knappt förstår hur vi stod ut. Men roligt hade vi och huset blev rött och fint.

Det där med målning av hus tror jag inte att jag har kommit undan en enda sommar under de 27 år som jag har bott här. Om det inte är fasaden som behöver underhåll, så är det alltid något fönster eller någon dörr som behöver lite kärlek. Jag brukar klassificera en godkänd sommar med att jag står i skuggan och målar medan jag ondgör mig över blinningarna som kalasar på de sommarsvettiga benen. Sedan går jag nöjd iväg och tvättar penslar och händer, sträcker på ryggen och känner att jag har gjort ett gott dagsverke. Det är livskvalitet! Tyvärr får jag inte uppleva detta igen, åtminstone inte nöjdhetskänslan efter ett dagsverke. Blinningar får jag nog känna av fler gånger, misstänker jag.

Denna vecka var det bara en vägg som skulle målas, men kvällen avslutades likväl med mat och god dryck. Och Mario Kart-spelandet sköttes den här gången av våra tonåringar. Så mycket är sig likt här på Bergslyckan, även så här 27 år senare.

Kommentarer

Postat av: Gunilla

Publicerad 2020-07-24 18:35:25

Det var ett fasligt målande där på Bergslyckan!
Härligt att ha goda vänner till hjälp både nu och då!
Det är guld värt ❤❤❤

Postat av: Sofia

Publicerad 2020-07-25 08:09:09

Roligt att läsa om er målning och livskvalitén/glädjen i det.
Här målas det också.
Skön sommar på er! 💕

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela