Lördag 15 februari 2020
Planering och nostalgi! Se där, två av de ting jag har brukat ägna mig åt när jag sitter och funderar över livet. Planering inför helgen, inför semestern inför framtida projekt att drömma om. Surfa runt och leta efter resmål, bra campingar, materialkostnader för husprojekt eller vad det nu kan vara. Så här års brukar jag vara i full färd med att fundera över sommarsemestern. Vart åker vi? Vad vill vi se och göra?
På motsvarande vis kan jag ägna mig åt att gå tillbaka i mitt bildarkiv och titta på när tjejerna var små, när vi byggde ut huset eller var iväg på någon semester. Drömskt kan jag använda gamla minnen för att skapa nya planer, men även för att bara konstatera att livet har varit generöst mot mig. Och så kan jag sitta där och glädjas över det. Eller kunde, snarare!
Nu är just dessa två sysslor, planering och nostalgi, det värsta jag kan ägna mig åt! Tittar jag bakåt blir jag sorgsen och ledsen. Tittar jag framåt, händer samma sak! Det enda jag kan göra är att leva i nuet, vilket jag alltid har varit urdålig på. Men det måste jag väl lära mig, förmodar jag.
Denna lördagsmorgon steg jag upp strax före klockan åtta, efter en usel natt där jag hade svårt att få andan till mig. Men när jag väl kom upp kunde jag inte företa mig någonting. I en timma satt jag och tomglodde och upplevde tillvaron som ett enda stort, svart hål. Det är inte den variant av ”nuet” jag vill leva i, i så fall.
Gårdagens reflektioner kring små konstiga högtider resulterade i en väldig lust efter våfflor. Således står våfflor på dagens eftermiddagsmeny. Och det är för all del inte alla som kan ägna sig åt våffelfrossa, så det är väl bara att njuta av den möjligheten.
Det händer ganska ofta att filmcitat eller strofer från sångtexter ramlar över mig. Den senaste tiden har Vreeswijks Somliga går i trasiga skor snurrat omkring i huvudet. Särskilt frasen …bakom ett hörn står döden på lur, han tar mig när han vill. För precis så känns det och precis så är det. Alltid, egentligen, men han blir lite synligare när man har ALS. Men låten är fantastisk ändå! Men det finns muntrare citat också. I filmen Shawshank redemption, eller Nyckeln till frihet som är den svenska översättningen, finns en scen där två av filmens framträdande karaktärer står och pratar. Båda är dömda till livstidsstraff, men de står och pratar om hopp. Den ene fången menar att hopp är något livsfarligt om man ska klara av att sitta internerad, medan den andre menar att hopp är livsnödvändigt för att stå ut och levererar repliken Get busy living, or get busy dying.
Båda dessa citat ligger nära mig idag! Vreeswijks rader ligger som det ständiga hotet, men om jag inte lever nu, när jag kan, skulle jag lika gärna kunna plocka ner skylten på en gång. Och det har jag inte lust med. Så istället plockar jag fram frukosten, melodikrysset och min fru för att njuta av att det är lördag och att det blir våfflor senare idag! Det blir gott!
