Onsdag 1 april 2020
Så vaknade jag ganska pigg och utvilad efter en hel natts välbehövlig sömn, vilken avklarades utan sömntabletter. Det var en härlig känsla! Till frukost lyckades jag få i mig en hel kopp kaffe, visserligen genom att doppa bröd i det, men ändå. Medicinerna behöver jag heller inte kämpa med att svälja hela numer, då jag med framgång krossar desamma, rör ut dem i vatten och skjuter in dem via den nya entrén till magen. Det är ganska smidigt måste jag säga!
Eftersom min fru är ledig på onsdagar, kunde vi passa på att utföra några ärenden. Dels lämnade vi in gräsklipparen på reparation, dels åkte vi och köpte färg till yngsta dotterns rum. Ommålning står på programmet till helgen. Det är dags att täcka över barndomens färger och bereda plats åt den tonårstid som kommer, med lust och fägring stor. Och bara känslan av att göra någonting som pekar framåt känns bra. Det ska bli intressant att se hur kroppen fixar att spackla, slipa och måla. Min hustru är naturligtvis ena halvan av arbetslaget och får slutföra arbetet om något skulle krångla. Det jag är mest frågande kring är om armarna och händerna orkar slipa spackel och måla några timmar. Något som vi lär märka förstås. Annars får jag väl sätta mig på en pall i hörnet, fylla pegsprutan med lite rött och komma med glada tillrop!
Denna första april blev det även premiärfika på altanen för säsongen, vilket alltid är en härlig känsla. Således är det egentligen en fantastisk dag! En dag då jag inte bara kan fika, utan då även lusten att greja, jobba och fixa infinner sig. Helt plötsligt känner jag hur tankarna far iväg ut i trädgården. Jag behöver beställa hem ett lass jord och några stenplattor för att laga till gräsmattan efter utbyggnaden som vi gjorde för sex år sedan. Sedan behöver jag röja i verkstaden och köra massor av skräp till tippen, eller återvinningscentralen som det heter nu för tiden. Dessutom har jag ett bilbatteri på laddning, vilket jag bör ta hand om. Så vilken himla tur att jag fortfarande kan röra mig. Nästa vår lär se totalt annorlunda ut för min del. Kommer jag då att sitta orörlig, men med huvudet fullt av idéer om saker som jag skulle vilja göra, oförmögen att utföra dem? I så fall måste den dag vi har idag vara helt fantastisk. Jag både vill och kan greja lite! Jag tror bestämt att jag lämnar er här för att i stället ge mig ut i trädgårn…
